Det du inte vet.

Du tror nog många gånger att jag är som dig. Som folk är i allmänhet. Jag ser ju ut som folk i allmänhet, beter mig som folk i allmänhet.
Det du inte vet är att jag varenda dag brottas med min långvariga smärta.
 
När jag inte svarar på sms klockan nio på kvällen så kan jag efteråt få höra "va lat du är" eller "haha pallar du inte vara uppe längre än så?"
Det du inte vet är att jag kanske har haft en förjävlig dag och att jag inte vill något annat än att sova.
 
Du tycker att kanske att jag verklar glad och pigg.
Det du inte vet är att jag är en jäkel på att le trots att jag inte alltid är glad. Men om det är något jag är bra på så är det att ta på mitt pokerface.
 
När du ifrågasätter min smärta så bemöter jag dig ofta med tystnad, en arg blick eller ett frågande ansiktsuttryck.
Det du inte vet är att jag hatar dig när du säger sådär. Och att jag helst av allt hade velat be dig gå och aldrig komma tillbaka igen.

 
Det här är min berättelse. Varje person har sin egen historia, sina egna svårigheter att bära. Alla har vi varsin ryggsäck fylld med livsöden och motgångar. Vi lever livet med andra ord.
 
Anledningen till att jag skriver det här är för att det är inte alltid som det ser ut. Den där kommentaren du slänger ur dig kan ta hårdare än vad du menat. Ta hand om de som står dig nära, även i tuffa situationer. En dag är det du som står där och behöver en axel att gråta ut mot eller någon som säger "Det kommer bli bra". 
 
Tänk på att de lever sina liv så som du lever ditt - efter bästa förmåga. Det finns saker du aldrig får veta, därför har du heller aldrig rätt att kritisera deras val. Det finns så mycket du inte vet.
 
 

Kommentarer:

1 Mams:

Gullunge, jag lider med Dig! Älskar Dig!!!

Svar: <3 <3 Jag älskar dig också!
superfroken.blogg.se

2 Camilla:

Så otroligt bra skrivet och så sant! Jag drabbades utav en yrselsjukdom när jag brakade in i väggen och den gav ingen smärta men däremot extrem yrsel vilket gjorde att jag var sängbunden i långa perioder. Men de dagar som var "bra" så kunde jag visa mig ute och då fick man dessa kommentarer. Men hallå, de dagar du ser mig är de bättre dagarna. Kom till mig de andra dagarna och se hur verkligheten ser ut för mig. Önskar att vi idag stannar upp lite mer och oftare och verkligen ser varandra. Förståelse och empati känns många gånger förlegat. Idag ska alla prestera på topp. Men vi är inte robotar. Hoppas många läser din text!

Jag känner inte dig och jag har halkat in på din blogg via andra bloggar. Önskar dig en bra dag som följs av fler goda dagar!

Svar: Tack så mycket! Va glad jag blir!Den värsta smärtan eller sjukdomen är nog ofta den som inte syns. Jag håller absolut med dig i det du skriver om att vi idag ska prestera på topp. Varje person är så inne i sitt och allt går så fort att det ofta kan vara svårt att stanna upp. Men det behöver vi, allihop.
Tusen tack och jag önskar dig detsamma! Stor kram!
superfroken.blogg.se

Kommentera här: