superfroken.blogg.se

Du tror nog många gånger att jag är som dig. Som folk är i allmänhet. Jag ser ju ut som folk i allmänhet, beter mig som folk i allmänhet.

Det du inte vet är att jag varenda dag brottas med min långvariga smärta.

 

När jag inte svarar på sms klockan nio på kvällen så kan jag efteråt få höra "va lat du är" eller "haha pallar du inte vara uppe längre än så?"
Det du inte vet är att jag kanske har haft en förjävlig dag och att jag inte vill något annat än att sova.

 

Du tycker att kanske att jag verklar glad och pigg.

Det du inte vet är att jag är en jäkel på att le trots att jag inte alltid är glad. Men om det är något jag är bra på så är det att ta på mitt pokerface.

 

När du ifrågasätter min smärta så bemöter jag dig ofta med tystnad, en arg blick eller ett frågande ansiktsuttryck.

Det du inte vet är att jag hatar dig när du säger sådär. Och att jag helst av allt hade velat be dig gå och aldrig komma tillbaka igen.

 

Det här är min berättelse. Varje person har sin egen historia, sina egna svårigheter att bära. Alla har vi varsin ryggsäck fylld med livsöden och motgångar. Vi lever livet med andra ord.

 

Anledningen till att jag skriver det här är för att det är inte alltid som det ser ut. Den där kommentaren du slänger ur dig kan ta hårdare än vad du menat. Ta hand om de som står dig nära, även i tuffa situationer. En dag är det du som står där och behöver en axel att gråta ut mot eller någon som säger "Det kommer bli bra". 

 

Tänk på att de lever sina liv så som du lever ditt - efter bästa förmåga. Det finns saker du aldrig får veta, därför har du heller aldrig rätt att kritisera deras val. Det finns så mycket du inte vet.